Lillasyster är på besök, dock åker hon hem imorgon och det känns tungt... som bara den...
Men vi har bäddat ner oss i soffan, kollar på Dear John, dricker en massa Cola till tända ljus och jag lovar att jag just nu är lyckligast i hela världen. Underbart är kort! Alldeles för kort.
Men man har lärt sig att uppskatta sådana här stunder på ett annat sätt när man inte har möjlighet att ses så ofta, det är inte så att man förlorar varandra för att man inte lever under samma tak, för att man inte hörs varje dag. Man måste bara vänja sig vid det.
Man har aldrig varandra mer än ett samtal bort och det stärker ens relation och man tar verkligen vara på varenda minut man får tillsammans.
Ps! Jag älskar dig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar